MUSIK - EN GLÄDJESPRIDARE

Vad vore livet utan musik, denna underbara form av konstnärligt uttryck, i följd av ljud och toner.

Visst är det något speciellt med musik? Den sprider så mycket glädje, till ung som gammal, var man än befinner sig på jorden, i alla olika slags kulturer, fattig som rik, för alla har vi någon sorts relation till musik.

Jag vågar nog påstå att det inte går en endaste dag utan att jag lyssnar på musik i någon form efter humör.

Visste ni att att ordet musik kommer via tyska och franska, av latinets musica som i sin tur härstammar från grekiskan mousik. Det grekiska ordet syftar på muserna, en grupp gudinnor som bla ansågs inspirera och beskydda diktning, tonkonst, bildkonst och dans.

Det måste vara härligt att kunna behärska och vara duktig på ett instrument, bara en sån sak som att tex kunna spela saxofon.. Jag tycker saxofon är ett härligt instrument, vilken känsla, jag blir alldeles upprymd och varm i kroppen när jag hör tonerna från en duktig musiker som spelar saxofon, en riktig glädjespridare.

På tal om glädjespridare och saxofon, så kommer jag att tänka på en händelse som inträffade mig en tidig morgon i februari på väg till jobbet. Med raska steg, lite småstressad som vanligt, på väg till tunnelbanan, med risk för att halka på is-fläckar, så var jag med om en fantastisk, nästan surrealistisk händelse. Nedför gatan kom en man gående helt lugnt och sakta, mitt i morgonruschen, spelandes på sin saxofon så att det ljuva tonerna ekade mellan husväggarna. 
Det är inte var dag man får uppleva något liknande en alldeles vanlig, trist och kall tisdagsmorgon. 
Vilken underbar start på dagen! Det fick mig att bli på gott humör och det höll i resten av den dagen.

Tack saxofonmannen, jag kunde inte annat än le den dagen, trots trängsel på bussar och försenade tåg.