SPRÅKET SOM KLASSMÄRKE

Det är språket som gör oss till sociala varelser, skriver frilandsjournalisten Yvonne Nenander i en artikel  (Vår bostad 12/97, som är lika aktuell nu som då) om språket som klassmärke utifrån Per-Åke Strids synsätt på språket som väckte en angelägen debatt. Hon menar att hade vi inte ett språk så skulle vi inte kunna utveckla vårt intellekt och känsloliv eller vara delaktiga i sammanhang som rör vår kultur.

Per-Åke Strid konstaterar att språkfattigdom är allvarligt och kan medföra frustration och dåligt självförtroende och att barn- och ungdomars otillräckliga språkkunskaper ökar konstant.

Jag anser att språket är ett av våra största redskap för att kunna förstå och göra oss förstådda i vår omgivning. Att ha ett bra ett bra utvecklat språk ger en makt på så vis att man alltid kan uttrycka och få fram sitt budskap och det leder till i sin tur till respekt hos mottagaren om det så är politiker, lärare, chefer, nya bekantskaper  myndigheter och instanser. Så visst håller jag med Per-Åke Strid när han säger att språkfattiga utgör vår "nya" underklass även om "nya" inte representerar det jag står för.

Det är i barndomen som vi bygger upp grundstenar och förutsättningar för vår språkutveckling.
Per-Åke Strid hävdar att det är under de första 14 åren som är avgörande för ett barns språkutveckling och att det efter puberteten skulle vara för sent att ta igen det man missat gällande språkinlärning. Det är tydligen därför som så många gymnasieelever har problem. De saknar verktyget och deras hjärnor har stelnat.
I den här frågan instämmer jag helt med Gunilla Preisler, professor i psykologi, att det aldrig är försent att lära även om det är lättare att lära ju yngre man är. Per-Åke Strid har lång erfarenhet som lärare och skolledare och arbetar idag som språkkonsult och författare. Han har orsakat uppståndelse med sin debattskrift "Det nya klassmärket" där han anser att det är upprörande att så många svenska barn och ungdomar idag inte klarar av skolundervisningen och att antalet barn och ungdomar som slås ut från skolan och arbetsmarknaden ökar. Han påstår också att ungefär fyra på tjugo elever redan är utslagna och att lärarna tvingas koncentrera sig på den stora gruppen som är "normal-begåvade" elever. I en undersökning bland 600 elever i första året på gymnasiet, visade det sig att 8 av 10 på yrkesprogrammet fått underkänt i engelska och matematik och 6 av 10 i svenska.

Tyvärr, är det nog så enligt min menig, att den härskande klassen, överklassen består av akademisk-teoretiska människor och besätter alla centrala maktpositioner i samhället. I kraft av sin makt har den härskande klassen konstruerat en skola där AT-begåvning är det enda som räknas. I en sådan skola har de "svagpresterade" aldrig någon chans och är dömda att misslyckas. Till bilden hör att yrkeskraven verkar ha utformats så att samtliga lärare tillhör AT-gruppen.

Per-Åke Strid säger att språkfattigdom är orsaken till många av samhällets största problem och att det relaterar till dåligt självförtroende som leder till våld, missbruk och kriminalitet. Han menar att om man saknar ord tar man till knytnävarna och att ökningen av våldet i vårt samhälle beror på bristande kunskaper i svenska språket. Det vi kan kan göra för att förhindra barn och ungdomars språksvårigheter är att bli medveten om problemet. Vi måste också ha tid att lyssna och svara på våra barns frågor. I en underökning som språkforskaren Lars Hesslind gjorde i 700 klasser på låg- och mellanstadiet, kom det fram att föräldrar och barn samtalar i genomsnitt 3,5 minuter per dag med varandra. Psykologen Gudrun Wedin säger att föräldrar inte har tid till att sjunga, leka, läsa sagor och prata med sina barn. Det enda de har tid med är att ge tillsägelse och uppmaningar.

Jag tror inte att det finns några genvägar i konsten att erövra språket. 
Jag tycker som Bo Heffler, universitetslektor i barn- och ungdomspsykologi att det enda som gäller är att prata mycket och att läsa mycket. Böcker manar till kreativt tänkande och att varva läsandet med samtal och diskussioner kan vara ett bra sätt att stimulera språkutvecklingen. Jag anser att skolan spelar en stor roll i den här frågan. Skolan måste vara anpassad för alla eftersom det är lag på att vi måste ha våra barn där och det krävs radikala reformer för att eliminera de missförhållande som råder idag. Även de "svagpresterande" måste få beröm och uppmuntran så att de kan arbeta med glädje och trivas i skolan. För den som arbetar med glädje är mångdubbelt mer effektiv och kreativ än den som upplever sitt arbete som ett nödvändigt ont.